Vattenöversikt för mars-april 2024: översvämningar, sämre vattenkvalitet och högre grundvattenstånd (landskapen i Österbotten)

Under våren flödade åarna och sjöarna mer än vanligt 

I slutet av mars låg mera snö än genomsnittet för tidpunkten kvar i de österbottniska landskapen. Snöns vattenvärde i åarnas källflöden var cirka 100–130 mm. I början av mars var isen i Kyro älv och Lappo å en aning tjockare än genomsnittet. I de konstgjorda och reglerade sjöarna strävade man efter att ge mera utrymme än vanligt för smältvattnen. Framför allt i de konstgjorda sjöarna sänktes vattenytorna lägre än vanligt.   

Snön smälte i flera omgångar. Den första varma perioden inföll i mitten av mars då snön smälte framför allt i de sydligaste vattendragen längs kusten. Under påsken blev vädret uppenbart varmare och det regnade. Exempelvis i Kauhajoki föll 22 mm regn under påsken. Snön började smälta kraftigare 8.4, när dygnets medeltemperaturer steg till cirka fem grader. Under denna tidpunkt föll också nederbörd i form av regn. Regnmängderna var cirka 15–25 mm. Efter mitten av april blev vädret svalare och det underlättade översvämningsläget särskilt i Mellersta Österbotten. I slutet av april blev det varmare och regnet smälte bort den sista snön. Vattenföringarna började återigen öka bland annat i Esse å och i Perho å. 

Lappfjärds å 

I Lappfjärds å fördelades översvämningen på tre flödestoppar. I åns nedre lopp höjde isdammar vattenytorna lokalt i början av april och några källare blev våta. Vattenflödet i Lappfjärds å var störst 12.4 med 147 m3/s. Den sannolika återkomsttiden för detta vattenflöde är i genomsnitt en gång på 13 år. 

Kyro älv 

I Kyro älv var det utöver den rikliga snömängden även ganska regnigt. Kauhajoki ås bifåror Kainastonjoki och Päntäneenjoki flödade ut på åkerområdena i stor utsträckning. Vattenytan i Kyro älv vid Ilmajoki steg till flödesgränsen 10.4, då flödesvatten började släppas ut på de invallade områdena i älvens övre lopp. Med hjälp av detta försökte man förhindra översvämningsskador i Ilmajoki tätort. Cirka 12,5 miljoner m3 vatten leddes ut i invallningsområdena och översvämningssjöarnas areal blev sammanlagt cirka 1 900 ha.  

Under flödestoppen tog man också in vatten i de konstgjorda sjöarna för att dämpa stigningen av vattenytan i Kyro älv. Vattenföringen i Kyro älvs nedre lopp var som störst 12.4 med 370 m3/s. Detta motsvarar en översvämning, vars återkomsttid är i genomsnitt en gång per sex år. I Storkyro och Kyro älvs nedre lopp följdes aktivt isens rörelser i Kyro älv under översvämningen. Större isdammar uppstod inte. 

Lappo å 

I Lappo å vid Lappo steg vattenytan som mest till cirka 10 centimeter från nivån då flödesluckorna måste öppnas. Med hjälp av de konstgjorda och reglerade sjöarna dämpades stigningen av vattenytan i ån. i Kauhava vid Liinamaa hölls vattenytan ovanför flödesgränsen från slutet av mars ända till maj. Vattenföringen i Lappo ås nedre lopp var som störst 13.4 med 267 m3/s. Återkomsttiden för detta flöde är i genomsnitt en gång på 8 år.  

Vattenytan i Kuortaneenjärvi steg till höga nivåer. Det var dock ännu 20 cm kvar till nivån som rådde vid vårflödet år 1984. Vid stranden av Kuortaneenjärvi blev fritidshus och andra strandbyggnader våta. Även i andra reglerade sjöar steg vattenytorna till närheten av regleringens övre gränser.  

Esse å 

Kuninkaanjoki som mynnar ut i Alajärvi och Savonjoki som mynnar ut i Lappajärvi flödade rikligt. I Savonjoki och Poikkijoki bildades flera isdammar som hotade väta ner fritidshus.  

Vattenytan i Alajärvi steg exceptionellt högt. Avtappningen från Alajärvi pågick i flera dagar med 50 m3/s, vilket började ligga vid skadegränsen längs Kurejoki.  

Vattenytan i Lappajärvi steg nästan en meter under flödestiden och i slutet av april låg den nästan 40 cm högre än under en normal vår. Avtappningen var maximalt vad som tillåts i tillståndet, dvs. 30 m3/s.  

Perho å 

I Perho å vid Tunkkari var vattenföringen som störst 14.4 med 127 m3/s.  Återkomsttiden för detta flöde är i genomsnitt en gång på 10 år. Det största observerade vattenflödet i Tunkkari var 149 m3/s på våren år 2000.   

I Perho ås nedre lopp höjde en lång ansamling av is vattenytan 12.4 och innebar att några byggnader blev våta. I Halsuanjärvi och Emmessjön observerades 14–15.4.2024 de högsta nivåerna någonsin under mätningshistorian som inleddes år 2004. Även i sjögruppen i Perho ås mellersta lopp steg vattenytorna mer än 60 cm högre än vanliga nivåer. Under flödestoppen dämpades ökningen av vattenföringen i Perho å genom att ta in vatten i de konstgjorda sjöarna.  

Vårflödet försämrade uppenbart vattenkvaliteten i åarna och i flera sjöar var det ont om syre 

 Den långa vintern försämrade syresituationen i de flesta sjöarna i området. Syreläget var sämst i små, grunda och eutrofa sjöar och i en del av de konstgjorda sjöarna. I dessa sjöar var syreläget uppenbart försämrat eller syret var slut i det bottennära underskiktet, men i en del av sjöarna var syreläget dåligt även i överskiktet under istäcket. I stora och djupa sjöar begränsades de syrefattiga förhållandena till underskiktet, medan syreläget i överskiktet var måttligt eller bra. Fiskdöd är den synligaste följden av syrebrist. Fiskdöd upptäcks när sjöarna frigörs från istäcket. I sjöarna blir syresituationen bättre när isen smälter och i och med smältvattnet. 

I mars var vattenkvaliteten i åvattnen typiska för vinterperioden. Ytavrinningen var obetydlig och vattenkvaliteten påverkas främst av vatten som faller ut från grundvattnen och från sjöar och å andra sidan också av bland annat belastningen av avloppsvatten. Bland de största åarna var vattenkvaliteten som vanligt sämst, det vill säga vattnet var mycket näringsrikt, i Närpes å. I de andra större åarna var vattenkvaliteten typisk för tidpunkten och näringskoncentrationerna påvisade måttlig eller till och med god nivå. pH-värdet låg huvudsakligen mellan 6 och 7 och olägenheter på grund av surt vatten observerades inte. Vid ett par åar vid kusten sjönk pH dock i början av mars i samband med den lindriga flödestoppen i början av månaden. Åvattnet var också relativt klart och partikelhalterna låga. Vattnet i Lappo å var uppenbart mörkare än vattnet i Kyro älv. 

Det kraftiga vårflödet i början av april försämrade vattenkvaliteten i åarna helt tydligt. Partikelhalterna, grumlighet och framför allt fosforhalterna ökade kraftigt i åarna. De högsta fosfor- och partikelhalterna mättes i Lappfjärds å-Storå, i Närpes å och i Lappo å. Även i Esse ås nedre lopp var partikel- och fosforhalterna exceptionellt höga. I Kyro älv och Perho å hölls koncentrationerna ännu på en skälig nivå. Kvävehalterna var tämligen höga i alla åar och högst i Kyro älv. När flödet vek undan mot slutet av månaden sjönk koncentrationerna i alla åar. Under hela april höll sig försurningsläget på en ganska bra nivå i de stora åarna. pH-värdet varierade mellan 5,7–6,7 och försurningsolägenheter observerades inte. I de små åarna nära kusten försämrades däremot försurningsläget kraftigt. De lägsta pH-värdena (4,5–4,7) observerades i Vörå å och Solf å samt i några andra mindre fåror. I dessa åar klarnade också vattnet, vilket är en följd av försurningen. Det antas dock att de värsta försurningsolägenheterna framträder först i slutet av april och i maj. Närsaltsbelastningen under vårflöden motsvarar en stor del av hela närsaltsbelastningen under ett år. Konsekvenserna är omfattande och sträcker sig till sjöarna som ligger nedanför, kustvattnen och mera vidsträckt i hela Östersjön. 

Grundvattenytan har stigit på grund av snösmältningen 

I de österbottniska landskapen ligger grundvattenståndet på genomsnittlig nivå för tidpunkten eller lite ovanför. Grundvattenytan steg då snön smälte och tjälen tinade upp. Nu har stigningen jämnat ut sig i den södra delen och är på väg att jämna ut sig i den norra delen av de österbottniska landskapen. Under sommaren väntas att grundvattenytan börjar sjunka när vädret blir varmare och växtligheten som spräckt ut sina blad avdunstar vatten. Vanligen börjar grundvattenytan sjunka i månadsskiftet maj-juni, men tidpunkten beror mycket på regnmängderna och temperaturerna. På de riksomfattande stationerna för kontroll av grundvattenståndet som ligger i de österbottniska landskapen ligger grundvattenytan på genomsnittlig nivå eller lite ovanför i förhållande till årstiden.