Välfärdsområdesdirektörerna: Välfärdsområdenas tjänster är inte i kris

Finländarna behöver inte oroa sig för välfärdsområdenas tjänster, betonar välfärdsområdesdirektörerna gemensamt.

Den offentliga diskussionen de senaste veckorna om antalet välfärdsområden, framtiden för en separat lösning för Nyland och områdenas finansieringsmodell har förts i en situation där starten för Finlands största reform inom social-, hälso- och räddningstjänsterna är mindre än två år gammal.

I centrum för diskussionen står områdenas ekonomi. Välfärdsområdesdirektörerna vill betona att invånarna och personalen i områdena inte behöver oroa sig för välfärdsområdenas tjänster.

"Vårt budskap är detta: välfärdsområdenas lagstadgade tjänster säkerställs", säger ordförande för nätverket för välfärdsområdesdirektörer H23 och direktör för Västra Nylands välfärdsområde Sanna Svahn.

Många av välfärdsområdenas tjänster är i bättre skick än före reformen

I den utmanande ekonomiska situationen då även befolkningens servicebehov ökar utvecklar alla välfärdsområden sin verksamhet så att tjänsterna motsvarar behov av regionens invånare.

Trots den allmänna uppfattningen är många av de tjänster som välfärdsområdena organiserar i bättre skick än före reformen.

"Tjänsternas förnyelse syns redan i vardagen", säger Ilkka Luoma, direktör för Norra Österbottens välfärdsområde.

Till exempel har tillgången till primärvård enligt vårdgarantin förbättrats efter social- och hälsovårdsreformen. På nationell nivå har köerna till specialsjukvården, boendetjänster och från akuten till avdelningsvården förkortats avsevärt. Personalbristen har avtagit på många håll. Smidiga digitala tjänster inom social- och hälsovården är inom räckhåll för allt fler finländare.

Utöver ekonomisk balans är det viktigt att behålla förtroendet för välfärdsområdenas tjänster

Välfärdsområdesdirektörerna är engagerade i att balansera välfärdsområdenas ekonomi. Detta bör dock ske på ett säkert och kontrollerat sätt, med bibehållen lagstadgade tjänster och förtroende. 

Ekonomisk balans och en atmosfär av förtroende kan inte uppnås ensam. För att stödja båda behövs nationellt stöd och samarbete mellan olika aktörer. Välfärdsområdena spelar själva en central roll i att uppnå befolkningens förtroende.

Förändringen av välfärdsområdenas verksamhet bygger på ändringar i lagstiftning och finansiering. Betydande besparingar kräver avskaffande av bindande lagstiftning. Stark regional beslutsförmåga är en central faktor för att reformerna ska lyckas.

Välfärdsområdesdirektörerna betonar att de ekonomiska utmaningarna som nu ses skulle ha inträffat även i den tidigare modellen, där ansvaret för att organisera tjänsterna låg hos kommunerna och samkommunerna.

Ökningen av social- och hälsovårdskostnaderna beror framför allt på inflation, löneavtal, ökad servicebehov och den efterföljande vårdskulden efter corona, inte på att ansvaret för att ordna tjänsterna överförs till välfärdsområdena. Arbetet för ett regionalt och nationellt likvärdigt servicesystem är starkt igång i områdena och fortsätter målmedvetet.