Varför bryter människor mot djurskyddslagen? Åtalades motiveringar kartlagda.

En undersökning av finländska djurskyddsbrott ger information om hur de åtalade försvarar sina handlingar. Undersökningen omfattar 1 400 finländska tingsrättsdomar för djurskyddsbrott eller -förseelser som utfärdats under perioden 2011–2021. Cirka en tredjedel av brotten riktade sig mot produktionsdjur, resten mot sällskapsdjur. 

Produktionsdjurens ägare åberopade svåra förhållanden 

Undersökningen visar att tingsrätterna ansåg att brotten mot produktionsdjur i genomsnitt var allvarligare än brotten mot sällskapsdjur. Brotten mot produktionsdjur var i de flesta fall mer långvariga, berörde ett större antal djur och ledde oftare till att djur dog. En klar majoritet av dem som anklagades för brott mot produktionsdjur var män. Vid brott mot sällskapsdjur var drygt hälften av de åtalade män.  

– De som åtalades för brott mot produktionsdjur förklarade sina handlingar oftare än de som åtalades för brott mot sällskapsdjur. Största delen av de åtalade åberopade svåra omständigheter, såsom skilsmässa, stor arbetsbörda, ekonomiska problem eller utmanande väderförhållanden, säger studiens huvudförfattare doktorand Elli Valtonen vid Helsingfors universitets veterinärmedicinska fakultet.  

– Nästan hälften av de åtalade ansåg att deras handlingar inte hade orsakat djuren skada. Mer än en tredjedel anklagade tillsynsmyndigheterna för bristande yrkesskicklighet eller oprofessionellt beteende. Vissa upplevde att ekonomiska skulder hindrade dem från att upphöra med djurhållningen, berättar Valtonen. 

I våld mot sällskapsdjur skyllde de åtalade ofta på djurets beteende 

Djurskyddsbrott som inbegrep våld riktade sig oftare mot sällskapsdjur. De som stod åtalade för denna typ av brott erkände oftare och erbjöd färre förklaringar än är de som åtalades för brott mot produktionsdjur. Nästan hälften av de som åtalades för brott mot sällskapsdjur motiverade sina handlingar med djurets beteende, till exempel att de var tvungna att skola djuret eller straffa det för oönskat beteende. Andra motiveringar var skador, berusning, sjukdom och självförsvar. Tingsrättens domare mildrade ändå ofta brottsrubriceringarna eller förkastade åtalen. 

Av de brott som riktade sig mot sällskapsdjur var 12 procent sådana där de åtalade skötte ett stort antal djur. De åtalade åberopade ofta svåra livssituationer och anklagade myndigheterna för förföljelse och okunskap. Dessa åtalade hävdade också oftare än andra att ansvaret för djurens skötsel egentligen låg hos någon annan. De drog sig vanligen till minnes att det var partnern som borde ha skött djuren.  

Kunskap för att stärka samarbetet mellan myndigheter 

Valtonen hoppas att studiens resultat används för att utveckla samarbetet mellan myndigheterna, så att problemen kan lösas innan de orsakar stort lidande för djuren och förövarna. 

– Vi får inte se mellan fingrarna om djur behandlas illa, eftersom produktionsdjur och husdjur är helt beroende av oss människor. Producenter och myndigheter måste samarbeta för att försäkra sig om att vanskötta produktionsdjur inte hålls bara för att producenten betalas stöd enligt antal djur. 

– De som patologiskt samlar på sig husdjur måste också få hjälp av social- och hälsovården, eftersom problemet inte försvinner genom att avlägsna tiotals hundar och katter från lägenheten om och om igen, säger Valtonen.  

Ursprunglig artikel: 

Valtonen E, Hänninen L, Valros A, Koskela T. Neutralisation techniques used by defendants charged with animal welfare offences in Finland. Animal Welfare. 2024;33:e33. doi:10.1017/awf.2024.32