Sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa har blivit så mycket vanligare hos kvinnliga lägre tjänstemän att de nu har frånvaron i samma utsträckning som kvinnliga arbetare

På det hela taget minskade långvariga sjukfrånvaron i viss mån hos både förvärvsarbetande män och kvinnor mellan 2011 och 2021. Det finns dock betydande skillnader mellan olika yrkesgrupper och diagnosgrupper. Hos kvinnliga tjänstemän ökade frånvaron från 2017, och på 2020-talet var långvariga sjukfrånvaron redan lika vanliga hos kvinnliga lägre tjänstemän som hos kvinnliga arbetare, berättar en färsk studie från FPA.

Frånvaron på grund av sjukdomar i rörelseorganen minskade hos högre och lägre tjänstemän, personer i arbetaryrken såväl som hos företagare. Mest minskade de hos arbetare. Hos dem är dock fortfarande sjukdomar i rörelseorganen den klart vanligaste orsaken till långvarig sjukfrånvaro.

Däremot blev sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa vanligare från 2017 i alla yrkesgrupper, men tydligast hos tjänstemän. Allra mest ökade frånvaron på grund av psykisk ohälsa hos kvinnliga lägre tjänstemän.

– Hos både högre och lägre tjänstemän ökade sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa mer än hos arbetare. Samtidigt blev psykisk ohälsa under 2010-talet den vanligaste orsaken till långvariga sjukfrånvaron hos tjänstemän, berättar Jenni Blomgren, forskningsprofessor vid FPA.

Som mått på långvarig sjukfrånvaro användes i studien de sjukdagpenningsperioder som ersatts av FPA. Sjukdagpenning kan betalas för sjukfrånvaron på mer än tio vardagar.

Socioekonomiska skillnaderna i hur vanliga långvariga sjukfrånvaron är har förändrats

Under största delen av 2010-talet följde skillnaderna i sjukfrånvaron mellan yrkesgrupperna den redan tidigare observerade tendensen enligt vilken sjukfrånvaron är vanligare i lägre yrkesställningar än i högre yrkesställningar. Den kraftiga ökningen i långvariga sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa särskilt hos lägre tjänstemän har dock under de senaste åren lett till att hos kvinnor är sjukfrånvaron nuförtiden på det hela taget lika vanliga hos lägre tjänstemän som hos arbetare.

– De traditionella socioekonomiska skillnaderna i fråga om hälsa syns inte längre hos kvinnor på samma sätt som tidigare i hur vanliga sjukfrånvaron är. När man granskar antalet dagar av sjukfrånvaro följer skillnaderna mellan yrkesgrupperna däremot fortfarande det traditionella mönstret, eftersom frånvaroperioderna hos arbetare i genomsnitt är längre än hos tjänstemän, konstaterar Blomgren. 

Hos högre tjänstemän och företagare var sjukfrånvaron under hela granskningsperioden ovanligare än hos andra förvärvsarbetande. Antalet dagar av sjukfrånvaro per person och år var klart minst hos högre tjänstemän.

Frånvaron på grund av psykisk ohälsa bör förebyggas i alla yrkesgrupper

Enligt forskarna är det vid förebyggandet av sjukfrånvaron hos tjänstemän viktigt att särskilt ägna uppmärksamhet åt de psykiska arbetsförhållandena och arbetets psykiska belastning. Vid förebyggandet av sjukfrånvaron hos arbetare är det däremot fortfarande viktigast att påverka de fysiska arbetsförhållandena och andra faktorer som har samband med sjukdomar i rörelseorganen. Faktorer i samband med mentalt välbefinnande är ändå allt viktigare också i arbetaryrken.

– Särskilt hanteringen av arbetets psykiska belastning verkar nu vara viktigt oberoende av yrkesgrupp. Man bör dock komma ihåg att arbetsförhållandena är endast en faktor som belastar arbetsförmågan. Sjukfrånvaron hänger dessutom ihop med till exempel utmaningar i privatlivet, levnadsvanor, händelser i olika skeden av livet och faktorer i samband med samhällsutvecklingen, säger Blomgren.

Som material uppgifter om två miljoner finländare i arbetsför ålder

Som material för studien användes registeruppgifter från 2011–2021 om förvärvsarbetande personer i åldern 25–64 år som hörde till den finländska befolkningen. Studien omfattade årligen ungefär två miljoner personer.

Forskarna analyserade den årliga förekomsten av sjukfrånvaron som ersatts av FPA samt antalet frånvarodagar för fyra yrkesgrupper: högre tjänstemän, lägre tjänstemän, arbetare och företagare. Utöver alla sjukfrånvaron som ersatts av FPA analyserade man i studien dessutom separat sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa, sjukdomar i rörelseorganen och skador.

Materialet analyserades med tabelluppställningar och regressionsanalys, genom vilken man beaktade de undersökta personernas kön, ålder, civilstånd, utbildningsnivå och boendeområde. I materialet ingick inte uppgifter om korta sjukfrånvaron på mindre än 10 vardagar.

Närmare information

Originalartikel: Blomgren J, Perhoniemi R: Occupational-class trends in diagnosis-specific sickness absence in Finland: a register-based observational study in 2011–2021. BMJ Open 2025;15:e098001. doi: 10.1136/bmjopen-2024-098001