Maire Gullichsen-priset 2024 till bildkonstnären Emilia Tanner

Emilia Tanner (f. 1990) är en bildkonstnär från Helsingfors. Hon använder ofta papper som sitt material i det att hon behandlar temana tid, förgänglighet och varseblivning. I Tanners konst är pappret ett tredimensionellt material, som går att forma, förbruka och karva i. Varseblivningen av avstånd, upprepningen och upptäckten av något nytt intar en central roll i hennes konstnärliga tänkande. Under den senaste tiden har Tanner koncentrerat sig på installationer samt på att arbeta med ljuset. 
 
Maire Gullichsen-prisjuryns prismotivering: ”Hennes konstnärliga gärning är fjärran från den tingslighet som traditionellt präglat konstgrafik, hennes konst utmärks av ljus, upprepning och alltings förgänglighet. Frånvaron av det skyddande glaset och ramarna som traditionellt skyddar pappersverk accentuerar den luftiga rumsligheten och den känsliga närvaron av inre betydelser i hennes verk. Tanners intuitiva uttryck är avskalat och grundar sig på iakttagelse. Referenser till papper som del av bokens väsen förekom ännu i hennes slutarbete på Bildkonstakademins galleri men sedermera har papper snarare blivit ett material för reflektion kring rum, avstånd och ljus för henne. 

Tanners konstnärliga tänkande utmärks av nyfikenhet och förundran. Genom ständiga experiment begrundar hon relationer mellan tid och ljus i sina rumsliga verk. Den ändlösa upprepningen, karakteristisk för minimalismen, transformeras i Tanners verk från ett mekaniskt system till en meditativ närvaro. Att acceptera slumpen som en del av uttrycket och papprets karakteristiska skörhet tillsammans med förändringar av ljuset gör att knappt iakttagbara förskjutningar blir till. Emilia Tanner har ett numera alltmer sällsynt starkt eget förhållningssätt och en integritet som konstnär. Hon fokuserar på dessa oberoende av rådande trender och riktningar. Hon äger även den förmåga som är oumbärlig för betydelsefull konst, att oförtröttligt försöka nå det ouppnåeliga, att för en stund låta oss se det som inte kan förklaras med ord”, sammanfattar prisjuryn i sin motivering.

Tanner berättar att det har varit en stor ära och ett privilegium att få ta emot priset. ”Det innebär ett erkännande för mitt arbete samt en möjlighet att koncentrera mig på och fördjupa mig i mitt konstnärliga arbete. Framför allt får jag tid att stanna upp och undersöka temana för mina följande arbeten, samt på ett friare sätt göra olika slags experiment med mitt arbetsrum i det att jag arbetar med olika slags material”, säger hon.

Konstnären arbetar för tillfället med ett tidsinställt artificiellt ljus, och upplever att arbetet är en naturlig fortsättning på hur hon gjorde sina tidigare verk. ”Jag har länge fascinerats av tanken på att för ett ögonblick skjuta undan det material jag ofta använt mig av, pappret, ge det en biroll, och mera koncentrera mig på ljuset och skuggan som är immateriella. Arbetet med ljuset är också kopplat till seendets och tittandets akter samt till varseblivningen av olika avstånd. Det är fascinerande att tänka på hur vi varseblir allt som finns omkring oss, och samtidigt fundera över hur mycket det är som vi inte märker.”

Följande tillfällen att se Tanners verk är under den här våren på två grupputställningar, av vilka den ena är en konstnärsbokutställning som ordnas på Galleria Duetto i april. I slutet av maj reser konstnärens arbeten till Apeldoorn i Nederländerna, till en utställning på CODA-museet. 

Emilia Tanner har utexaminerats som konstmagister i ämnet konstgrafik vid Konstuniversitetets Bildkonstakademi i Helsingfors 2021. Hennes arbeten har visats i Finland och internationellt. Verk av Tanner har visats på grupputställningar på Helsingfors Konsthall (2023), Galerie Anhava (2022) och Galleri Forum Box (2020) samt på en privatutställning på Galleria Sinne (2022) och en duoutställning på Kohta Taidehalli (2024). Tanner har belönats med Finska Konstföreningens Dukatpris till ung konstnär (2023), Hélène och Walter Grönqvists stiftelses pris (2022) samt Stiftelsen Stina Krooks bildkonststipendium (2019).

Maire Gullichsen-priset tilldelas främst en yngre professionell konstnär och delas ut cirka vartannat år. Man kan inte ansöka om priset utan prismottagaren väljs ut av en multidisciplinär prisnämnd på basen av det konstnärliga uttrycket, besök på utställningar och ateljéer samt diskussioner som förts med konstnären. Till prisjuryn för Maire Gullichsen-priset 2024 har hört kulturråd Leif Jakobsson (ordförande), textildesigner, verkställande direktör Johanna Gullichsen, arkitekt Kirsi Gullichsen, filosofie doktor Harry Alanen och konstkritiker Leena Kuumola.

Tidigare har Maire Gullichsen-priset tilldelats Erik Creutziger (2022), Pekka Sassi (2020), Inka Kivalo (2018), Vesa-Pekka Rannikko (2007), Sandra Kantanen (2005), Nathalie Lahdenmäki (2002), Mari Rantanen (1997), Marjatta Oja (1993), Tor Arne (1991) och Pekka Pitkänen (1987).

Maire Gullichsens 80-årsjubileumsfond grundades år 1988 i samband med den välkända konstmecenaten Maire Gullichsens (1907–1990) födelsedag som en del av Alvar Aalto-stiftelsen. Maire Gullichsen var en konstmecenat samt en central förespråkare för den moderna konsten och arkitekturen i Finland. Som grundande medlem av Artek hade Gullichsen ett nära samarbete med Aino och Alvar Aalto. Tillsammans med sin man Harry Gullichsen beställde hon ett privathem i Noormarkku ritat av Aino och Alvar Aalto. Villa Mairea som stod klart år 1939 är ett av de mest betydande verken inom den moderna arkitekturen.