Låga inkomster är vanligare bland unga vuxna i Finland, men fattigdomsgapet är inte lika stort som i många jämförbara länder

I Finland har 29 procent eller knappt en tredjedel av de unga vuxna i åldern 20–29 år en hushållsinkomst som ligger under låginkomstgränsen, enligt en färsk undersökning vid FPA. I Estland är andelen 15 procent, i Nederländerna 20 procent och i Sverige 23 procent. I Danmark är den 31 procent.

– Relativt låga inkomster bland unga vuxna verkar vara ganska vanligt i Finland jämfört med liknande samhällen, säger forskaren Miska Simanainen vid FPA.

I undersökningen definierades unga som låginkomsttagare om deras hushållsinkomst var lägre än 60 procent av medianinkomsten för befolkningen i det land där de bor, efter att skillnader i hushållens sammansättning beaktats. Detta är ett vanligt sätt att definiera låg inkomst.

”Fattigdomsgapet” bland unga vuxna är mindre i Finland än i jämförelseländerna

I Finland ligger de unga låginkomsttagarnas inkomster i genomsnitt 17 procent under låginkomstgränsen.

Det genomsnittliga avståndet mellan låginkomsttagarnas inkomster och låginkomstgränsen kallas för fattigdomsgapet. Ju större fattigdomsgapet är, desto mer extra inkomst behövs för att överskrida låginkomstgränsen.

Finland har det minsta fattigdomsgapet för unga låginkomsttagare bland jämförbara länder. I Sverige låg de unga låginkomsttagarna 24 procent under låginkomstgränsen, i Danmark och Estland 28 procent och i Nederländerna 29 procent.

– Detta innebär att fattigdomsgapet för unga vuxna med låga inkomster i Finland inte är lika stort som i jämförelseländerna, vilket är ett välkommet resultat, säger Simanainen.

I Finland minskar fattigdomsgapet särskilt tack vare stöd för boende

Skillnaderna mellan länderna förklaras sannolikt av ett antal faktorer, såsom unga vuxnas boende och sysselsättningsläget.

Övriga hushållsmedlemmars inkomster påverkar vilka ungdomar som räknas som låginkomsttagare. I Estland och Nederländerna bor unga vuxna i betydligt högre grad hos sina föräldrar jämfört med unga vuxna i de nordiska länderna. Låginkomstgraden bland unga vuxna är därför lägre i Estland och Nederländerna.

I Finland och Danmark är sysselsättningsgraden för unga vuxna lägre och låginkomstgraden högre än i jämförbara länder.

Generellt sett minskar sociala förmåner låginkomstgraden bland unga och minskar fattigdomsgapet. Effekterna varierar dock mellan olika länder på grund av skillnader i de sociala trygghetssystemen.

Att fattigdomsgapet för unga vuxna är mindre i Finland än i andra länder förklaras framför allt av stöden för boende. Om bostadsbidragen inte hade tagits med i jämförelsen skulle fattigdomsgapet för unga vuxna i Finland vara det näst största bland jämförelseländerna, inte det minsta.

– Förändringar i stöden för boende kan ha en betydande inverkan på situationen för unga vuxna i Finland. Därför är det viktigt att särskilt noga följa upp effekterna av till exempel att studerande nu åter ska få bostadstillägg till studiestödet i stället för allmänt bostadsbidrag, säger Simanainen.

Mer information

Resultaten av undersökningen och de metoder som använts beskrivs närmare i FPA:s forskningsblogg.

Undersökningen ingår i ett forskningsprojekt som finansierades av statens utrednings- och forskningsverksamhet (VNTEAS) och som handlade om hur den sociala tryggheten fungerar i ungas olika och föränderliga livssituationer.