Hunden bör övervakas i svampskogen

Från slutet av sommaren och framåt bör hundägaren vara noga med att hunden inte får smaka på svampar. Tidigt på sommaren måste man också vara försiktig med stenmurklor. Katter är betydligt kräsnare än hundar, så svampförgiftningar hos katter är sällsynta.

Giftsvampar i Finland är vit flugsvamp, röd flugsvamp, toppig giftspindling och gifttrådskivling. Vit flugsvamp är dödlig, toppig giftspindling skadar njurarna och levern även i små mängder. I Finland förekommer också lömsk flugsvamp, som är en av världens giftigaste svamparter. Även stenmurklan är giftig om den inte förvälls ordentligt, och dess ångor är farliga att andas in. På Livsmedelsverkets webbplats finns en lista över de giftigaste svamparna.

Symptom på svampförgiftning hos hundar 

Olika svampar innehåller olika svampgifter, så symptomen varierar beroende på giftets sammansättning. De farligaste är svampar som innehåller amatoxin, som vit flugsvamp och lömsk flugsvamp. Dessa svamparter kan orsaka akut, ofta dödlig leverskada.

Svampar som innehåller muskarin, som vissa trådskivlingar och trattskivlingar, orsakar istället så kallade kolinerga symptom. Hunden kan dregla, kräkas och få kraftig diarré. Pupillerna kan bli små och hjärtfrekvensen låg.

Röd flugsvamp och panterflugsvamp samt vissa spindelskivlingar orsakar utöver de ovan nämnda symptomen även neurologiska symptom som koordinationsstörningar. Hunden kan till exempel vingla och verka dåsig. Hallucinogena gifter orsakar aggressivitet, avvikande läten, feber och nystagmus, där ögonen rör sig okontrollerat från sida till sida.

Svampförgiftning kräver snabb reaktion 

Om du märker att din hund har ätit giftiga svampar eller visar förgiftningssymptom, kontakta omedelbart en veterinär. Vid förgiftningsfall är det viktigt att ta hunden till veterinären så snart som möjligt för att påbörja akutvård snabbt och eventuellt påverka mängden av det absorberade giftet.

Försök identifiera vilken svamp hunden har ätit, eftersom det hjälper till att bestämma den bästa möjliga behandlingen. Om du inte vet vilken svamp det är, ta en bild av den. Information om var svampen växte kan också hjälpa till att identifiera den.

Om hundens medvetandenivå är bra och hunden inte själv har kräkts, kan hunden framkalla kräkningar som första hjälpåtgärd redan hemma, till exempel med väteperoxid. Fråga om mer detaljerade instruktioner för att bedöma situationen och kräkning av husdjuret från veterinären.

Om det har gått mindre än två timmar sedan hunden åt den giftiga svampen, kan du ge hunden medicinskt kol efter att den har kräkts. Medicinskt kol binder de giftiga ämnen som svalts och förhindrar deras absorption i kroppen. Konsultera en veterinär för rätt dosering av medicinskt kol.

Även svampar som är lämpliga som matsvampar kan orsaka kraftiga magsymptom om de äts råa. Många svampar innehåller ännu okända ämnen som kan irritera slemhinnorna lokalt. Det är bra att lära hunden att inte ta något i munnen när den är ute utan tillstånd.

Mer information:

Veterinärmedicinsk direktör, veterinär Sanna Silvonmäki,040 538 6876  sanna.silvonmäki@evidensia.fi

Veterinärmedicinsk expert, veterinär Johanna Ranta, 040 739  1200 johanna.ranta@evidensia.fi

Evidensia-nätverkets 47 veterinärstationer och sjukhus erbjuder omfattande vård för husdjur dygnet runt över hela Finland. Evidensia-nätverket, inklusive Evidensia och Omaeläinklinikka, är en del av IVC Evidensia, Europas största leverantör av veterinärtjänster med över 2 500 veterinärstationer och sjukhus i 20 länder.