Regionförvaltningsverken: En sänkning av minimidimensioneringen av personal vid serviceboenden med heldygnsomsorg kan äventyra äldres rätt till service av hög kvalitet

Regeringen enades i planen för de offentliga finanserna 2025–2028 om tilläggsåtgärder som ska stärka de offentliga finanserna. I propositionen föreslås det att äldreomsorgslagen ändras på så sätt att dimensioneringen från och med den 1 januari 2025 permanent ska vara minst 0,6 anställda per klient i stället för 0,7 som tidigare skrivits in i lagen. Att lagstifta om minimidimensioneringen (0,7) ansågs vara nödvändigt på grund av brister som försämrade kvaliteten på vården och äventyrade klientsäkerheten.

Regionförvaltningsverken understöder inte den föreslagna ändringen

Enligt regionförvaltningsverkens bedömning kan den föreslagna sänkningen av minimidimensioneringen äventyra äldres rätt till tillräcklig service av hög kvalitet och deras rätt till ett innehållsmässigt meningsfullt liv. Tillsynen har visat att den föreslagna minimidimensioneringen ofta inte räcker till för att svara på det servicebehov som klienternas funktionsförmåga kräver. För att svara på det ökade vårdbehovet erbjuder många välfärdsområden mer gemenskapsboende. I och med att gemenskapsboende har ökat har kriterierna för att få serviceboende med heldygnsomsorg skärpts, vilket innebär att de klienter som flyttar till boendeservice med heldygnsomsorg behöver alltmer krävande vård och omsorg.

I utkastet till regeringsproposition konstateras det att den föreslagna minimidimensioneringen 0,6 anställda per klient är tillräcklig om klienterna inte har allvarliga minnessjukdomar eller behöver krävande somatisk vård. Klienterna i serviceboenden med heldygnsomsorg har ändå i praktiken antingen allvarlig minnessjukdom eller behöver på annat sätt krävande vård. Regionförvaltningsverken anser att dimensioneringsbehovet i regel alltså är minst 0,65 anställda per klient.

Tillsynen har visat att serviceproducenterna i regel planerar personaldimensioneringen utifrån minimidimensioneringen, vilket innebär att klienternas individuella behov och behov som kräver högre dimensionering än minimidimensioneringen, till exempel ändamålsenligt genomförande av vård i livets slutskede samt service som upprätthåller livskvaliteten och funktionsförmågan, inte kan beaktas. Begränsningar av klienternas självbestämmanderätt är också oroväckande ofta knutet till för lite personal.

Tillsynen har visat att enheter med högre personaldimensionering och tillräckligt med yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården också har lättare att hitta och behålla personal. Regionförvaltningsverken anser att en tillräcklig personaldimensionering är en central faktor för att trygga hållkraften inom äldreomsorgen samt för en adekvat kvalitet på servicen. På lång sikt kan en sänkning medföra kostnader för välfärdsområdet, vilket kan försämra välfärdsområdets ekonomi, bl.a. på grund av utmattning bland personalen.

Om riksdagen beslutar att sänka dimensioneringen trots regionförvaltningsverkens ståndpunkt är det viktigt att säkerställa att antalet yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården inte minskas utan att minskningen görs i andra personalgrupper, såsom i antalet omsorgsassistenter. För att säkra likabehandlingen av klienterna poängterar regionförvaltningsverken också att det behövs nationella kriterier för vem som kan få en plats på serviceboende med heldygnsomsorg.