Skillnader i finländska bankers klassificering av krediter enligt nedskrivningssteg – tillräckliga kreditförlustreserveringar som görs i rätt tid kräver en välfungerande hantering av kreditrisker

De betydligt högre räntorna och levnadskostnaderna jämfört med tidigare år samt den svagare konjunkturen har under de senaste åren ökat de finländska bankernas kreditrisker och satt bankernas system för hantering av kreditrisker på prov. Finansinspektionen har fäst särskild uppmärksamhet vid bankernas hantering av kreditrisker, då kreditriskerna varit ett av fokusområdena för Finansinspektionens kapitaltäckningstillsyn av banker under 2024. Finansinspektionen har under 2024 analyserat lämpligheten av de finländska bankernas klassificering av krediter enligt nedskrivningssteg i förhållande till vissa krav i den internationella redovisningsstandarden IFRS 9, kreditförlustreserveringarnas omfattning och nedskrivningsmodellernas prognosförmåga. Den nu slutförda tematiska bedömningen är delvis en fortsättning på den analys som slutfördes 2023¹.

– Klassificeringen av krediter enligt nedskrivningssteg ska spegla motpartens kreditrisker och förändringarna i dem. Om en betydande ökning av kreditriskerna inte observeras i tillräckligt god tid, kan kreditförlustreserveringarna vara för små. Om de realiserade riskerna är större än beräknat, kan detta försvaga bankernas kapitaltäckning och förmåga att finansiera investeringar som är viktiga för den ekonomiska utvecklingen, framför allt i krissituationer då vikten av en smidig finansförmedling accentueras, konstaterar Finansinspektionens direktör Tero Kurenmaa.

Skillnader i klassificeringen av krediter enligt nedskrivningssteg försvårar jämförelsen mellan bankerna och förutsägbarheten av kreditriskutvecklingen

I bankernas klassificeringar² av krediter enligt nedskrivningssteg konstaterades skillnader i förhållande till kraven i IFRS 9. Delvis kunde dessa skillnader och observerade brister motiveras. I analysen från 2023 konstaterades skillnader mellan bankernas klassificering av krediter enligt nedskrivningssteg i fråga om samma företagsgäldenärer. Sådana skillnader förekom fortfarande och var relativt allmänna. Delvis förklaras klassificeringsskillnaderna med företagsgäldenärernas betalningsbeteende. Det kan hända att samma gäldenär betalar sitt lån till respektive bank på olika sätt.

Sambandet mellan en banks ekonomiska ställning och dess totala nedskrivningar varierade mellan bankerna. Framför allt bankernas lönsamhet konstaterades i viss mån korrelera positivt med totala nedskrivningar. Analysen visade dock inga tydliga tecken på att banker med svagare kapitaltäckning eller lönsamhet i regel skulle ha mindre kreditförlustreserveringar.

I den tematiska bedömningen analyserades också överföringen av krediter mellan nedskrivningssteg och dröjsmål i överföringarna. Direkta överföringar av krediter från steg 1 till steg 3 liksom snabba överföringar från steg 2 till steg 3 gör det svårare att förutspå den framtida kreditriskutvecklingen. En ökning av direkta överföringar från steg 1 till 3 leder till högre nedskrivningar och en negativ resultatverkan, då en betydande ökning av kreditrisk inte har beaktats förrän krediten klassificeras som nedskriven.  

Närmare upplysningar lämnas av

avdelningschef Samu Kurri, digitalisering och analys. Alla intervjuförfrågningar riktas till Kommunikationens mediejour, telefon 09 183 50 30, vardagar kl. 9–16.

Bilaga

Artikel: Skillnader i lämplighet och prognosförmåga för finländska bankers klassificeringar av krediter enligt nedskrivningssteg (på finska)

¹ Artikel (på finska): Tidiga tecken på en ökning av finländska bankers kreditrisker – skillnader mellan bankernas klassificering av krediter enligt nedskrivningssteg för i fråga om gemensamma gäldenärer

² I steg 1 ingår krediter vilkas kreditrisk inte har ökat sedan den ursprungliga redovisningen. I steg 2 ingår krediter vilkas kreditrisk har ökat betydligt efter redovisning i balansräkningen. Krediter i steg 3 anses vara nedskrivna.