Arkeologiska objekt av riksintresse har bekräftats

VARK-objekten har valts ut så att de ger en tidsmässigt och regionalt omfattande bild av vårt lands arkeologiska kulturarv per fornlämningstyp. Vid valet av objekt har objektets arkeologiska eller kulturhistoriska betydelse betonats, det vill säga hur väl objektet avspeglar sin egen tidsperiods fenomen, processer och händelser.

”De äldsta objekten dateras till slutet av istiden för över 10 000 år sedan, och de yngsta är från de första årtiondena av förra århundradet. Bland objekten finns bland annat boplatser av olika typer och åldrar, gravplatser, industriobjekt, platser där man utfört arbete, platser för religiöst liv samt färdvägar och försvarsanläggningar,” beskriver Museiverkets intendent Teija Tiitinen, som ledde inventeringen.

I bedömningen har det också utretts hur väl objektet har bevarats, vilket dess värde för forskningen är och om objektet är särskilt typiskt eller sällsynt på regional eller riksomfattande nivå. Dessutom har man bedömt objektets arkeologiska mångfald samt hurdan dess omgivning och landskap är.

”Objekten har valts ut så att de så heltäckande som möjligt representerar Finlands förflutna tidsmässigt, geografiskt och enligt olika livsområden”, berättar Tiitinen.

Projektet omfattade hela Finland med undantag av landskapet Åland. VARK-inventeringen genomfördes i samarbete med de regionala ansvarsmuseerna och Forststyrelsen. I styrgruppen deltog även Kommunförbundet, Helsingfors universitet, Arkeologiska sällskapet i Finland samt undervisnings- och kulturministeriet och miljöministeriet.

Det finns 1 391 arkeologiska objekt av riksintresse

Under inventeringen åren 2018–2023 utvärderades sammanlagt 4 785 arkeologiska objekt, som valdes ut på basis av tidigare värderingar bland vårt lands sammanlagt cirka 60 000 arkeologiska objekt. Av dem konstaterades 1 391 vara objekt av riksintresse. Objekten finns i 1 010 VARK-områden som bildats av ett eller flera arkeologiska objekt.

VARK-områdena är ganska små till sin yta: den genomsnittliga storleken är en aning större än en hektar. Den sammanlagda ytan för alla områden är endast 8 215 hektar. Av VARK-områdenas areal är 94 procent redan områden som fredats i lagen om fornminnen. Resten av områdena är små och ligger i omedelbar närhet av viktiga arkeologiska objekt, så det har ansetts vara betydelsefullt att trygga dem med tanke på bevarandet av objektens värden.

VARK-urvalet representerar 3,8 procent av alla fasta fornlämningar i det riksomfattande fornlämningsregistret och 2,3 procent av alla objekt i fornlämningsregistret, som förutom fasta fornlämningar även inkluderar bland annat möjliga fornlämningar och lösfyndsplatser.

Ett hörande om objektlistan ordnades 1.3–14.4.2023. Man fick ge sin åsikt i tjänsten utlatande.fi samt till Museiverkets registratorskontor. Avgränsningarna för elva VARK-områden ändrades på grundval av den respons som gavs vid hörandet. Fyra av dessa minskades, eftersom en del av området inte var i det skick som förutsätts av objekt av riksintresse. Ett objekt togs bort som helt förstört. Avgränsningarna för sju områden utökades, eftersom de av olika skäl var för begränsade.

Skyddet av objekt stöds genom planering av markanvändning

Inventeringen är en av statsrådet godkänd inventering i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändning. Målen för områdesanvändningen utgör en del av markanvändnings- och bygglagens system för planering av områdesanvändningen.

VARK-inventeringen är avsedd att beaktas på olika plannivåer i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. Planlösningarna bör trygga förverkligandet av de riksomfattande målen för områdesanvändningen. I VARK-områdena innebär detta att utöver de begränsningar i markanvändningen som redan fastställts i lagen om fornminnen, får de värden som fastställts för områdets arkeologiska objekt av riksintresse inte äventyras vid genomförandet av markanvändningsplanerna.

”Inventeringen av arkeologiska objekt gör både utvecklingen av områdena och planeringen av markanvändningen mer förutsägbar. Information om objekten hjälper till att undvika oönskade överraskningar som kan uppstå under planeringen och som också kan ha betydande ekonomiska konsekvenser”, säger Tiitinen.

VARK-inventeringen ger landskapsförbunden och kommunerna aktuell och omfattande utgångsinformation om objekten och deras värden för planeringen av områdesanvändningen. Myndigheterna ska i sin verksamhet beakta objekten i inventeringen i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändningen.

Nuvarande markanvändning är tillåten i VARK-områdena

Många av de i synnerhet äldsta VARK-områdena ligger i områden som är mindre centrala för nuvarande mänsklig verksamhet, oftast i skogar.

Det arkeologiska objektets ställning bland VARK-objekten påverkar inte den rådande markanvändningen i området. Alla fornlämningar har fredats i lagen om fornminnen, och VARK-inventeringen medför inga nya direkta rättsverkningar. Till exempel kan jordbruket fortsätta som tidigare på ett VARK-objekt som ligger på ett åkerområde. Skogsvård och skogsbruk är också tillåtet, så länge fornlämningarna inte skadas eller täcks över i samband med åtgärderna.

För vård av fornlämningar delar Museiverket ut understöd, i vars utdelning VARK-statusen tas i beaktande.

”Om fornlämningen har valts som ett arkeologiskt objekt av riksintresse är det mer sannolikt att den får understöd för vård av fornlämningar”, påpekar Tiitinen.

VARK kompletterar serien av inventeringar

VARK-inventeringen kompletterar serien av inventeringar i enlighet med de riksomfattande målen för markanvändning som är inriktade på kulturmiljöer. Inventeringen av byggda kulturmiljöer (RKY-inventeringen från 2009) och inventeringen av nationellt värdefulla landskapsområden (VAMA 2021-inventeringen från 2021) får så vid sin sida en inventering som behandlar den äldsta mänskliga verksamheten i Finland på riksomfattande nivå.

Kulturmiljöinventeringarna stödjer varandra. De tidigare färdigställda inventeringarna behandlar nuvarande miljö som fortfarande existerar. VARK-inventeringen, som fokuserar på arkeologiska objekt, visar i vissa områden att rötterna hos flera av de nuvarande kulturmiljöerna sträcker sig mycket långt bak i tiden, i många fall till järnåldern eller till och med stenåldern.