Finländarnas särskilda relation till skogen: Skogen upplevs till och med som helig

Skogen är inte bara en resurs och inkomstkälla för finländarna, utan även en plats där vi ökar vårt välmående och söker en särskild relation till naturen. Under årtusenden har aspekter av sakralisering och ritualisering kopplats ihop med skogen. För oss är skogen så speciell, att den finländska skogsrelationen har valts in i den nationella förteckning över levande kulturarv. 

”Vi har många anledningar att gå till skogen: vi fäller träd, plockar svamp, gör utflykter, varvar ner. Vi kan även uppleva skogen som helig, även om vi inte skulle använda de orden; höga furor kan upplevas som en koppling till det förflutna eller skogens helande effekt. De här vardagliga värderingarna har en lång historia, som vi forskar i”, berättar projektledaren docent Tiina Äikäs. 

Skogsrelationens arv har inte forskats i särskilt mycket, för de anknutna värderingarna har tagits för givna. Äikäs leder forskningsprojektet De heliga skogarna omkring oss, som utreder hur vår särskilda skogsrelation har uppstått och hur den utgör en så viktig del av den offentliga skogsdebatten. 

Projektet förenar vetenskapliga och konstnärliga tillvägagångssätt, vilket hjälper att skapa bakgrund för en diskussion, där olika värderingar ofta är på kollisionskurs. 

Forskarna utreder hur helighetsaspekten och ritualiseringen har format vår skogsrelation över generationer. Förr var skogen ofta en skrämmande plats, där människor mötte det övernaturliga. Ritualiseringen och helighetsaspekten är synliga bl.a. i forna gravplatser, offerplatser och berättelser. 

”Ritualer och offerplatser i skogen hörde ofta till det vardagliga livet ännu vid början av 1900-talet, och hade kopplingar till skogen som resurs, men också dess faror. Skogen kunde både ge skydd och format ett okontrollerat hot. Så kopplades helighetsupplevelsen samman med skogen, dess praktiker och samfundets välmående.” 

Forskningsprojektet spårar skogens heliga platser och ritualiserande handlingsmönster ända tillbaka till förhistorien. ”Vi eftersträvar att skapa en helhetsbild över hur den finska skogsrelationen har förändrats och om någon del av den bibehållits som en del av vår identitet,” säger Äikäs. 

Forskningen kombinerar material från landskapsarkeologi till folkminnesuppteckningar och konst. Genom intervjuer, platsdata-analys, arkeologiska fynd, traditionsarkiv och konstnärliga metoder kan forskarna gestalta hur människor upplevt skogen, t.ex. via respekt eller t.o.m. sakralisering. 

Med hjälp av resultaten kan finländare finna en historia och långvarig kontinuitet i sin skogsrelation, som sträcker sig från forntidens ritualiserade skogar till vår tids naturvärden och uppfattning om skogens välgörande hälsoeffekter. Forskningen hjälper oss också att fundera över, vad i skogen kan ses som heligt och hur vi kan uppskatta skogen också i framtiden. 

Projektet De heliga skogarna omkring oss koordineras av Uleåborgs universitet och förverkligas i samarbete med Åbo och Helsingfors universitet. Projektet finansieras av Kone-stiftelsen.